Salsa

Vi startade måndag morgonen med att Johan drog upp matte ur sängen (Salsa var redan pigg och klarvaken), för att bege oss till startplatsen för vandringen. Vid ca 09:30 startade vi att traska stigen fram. Salsa var jättelycklig att vara ute i skogen och ville gärna skutta lite snabbare än hon borde för att gå så långt som vi skulle. Hon fick gå strängt i koppel den första etappen för att hon inte skulle trötta ut sig för mycket på en gång. Många och långa pauser blev det längs med hela vandringen för att inte överanstränga Salsa, som trots sin stora iver och glädje, inte är så stor och stark som hon tror att hon är. Vid promenadens start var det milt men mycket behagligt väder. Med en tung ryggsäck på ryggen var det skönt att slippa en alltför gassande sol. Efter lunchuppehållet (under vilket vi sov gott i solen) så började det droppa från himlen. Johan drog fram två regnponchos som han fått av sin omtänksamma moder. Dessa ponchos visade sig vara vår räddning under vandringen eftersom det inte slutade regna förrän vid ca 08-09 dagen efter, och vi utan dessa varit helt dyblöta HELA resterande, ca, 20 timmar av vandringen.

Vi traskade i regnet (med blöta pauser här och där) tills det var dags för middag som intogs av dyblöta vandrare vid "halvvägs-punkten", under tak, på en stängd rastgård under pågående skyfall. Salsa, som hela dagen traskat på utan de allra minsta klagomål tyckte inte alls det behövdes pausas så lång tid som det tog att tillreda middagen (bestående av, egentligen, hemskt äckliga brukköttbullar med brunsås och pasta som under omständigheterna var mycket goda), men hon blev glatt överraskad när hon fick se att husse i smyg fixat till middagen även till henne.

När vi ätit färdigt middagen traskade vi vidare i våra blöta kläder och blöta skor. Salsa, som blivit ordentligen avtorkad blev återigen blöt efter ungefär två tre steg i regngräset (det regnade för övrigt fortfarande även ovanifrån för det allra mesta). Eftersom vi passerat halvvägspunkten så började vi ganska omgående att leta efter en bra plats att slå upp tältet på. Efter en hel del klättring så beslöt vi oss för en plats på "en klippa på en klippa" och började slå upp tältet. Matte började fixa inne i tältet medan husse fixade utanför. Salsa hade direkt vid stoppet funnit en mysig plats i ljungen där hon lade sig ner och började mumsa på någon trevligt kvist. Efter bara en liten stund fick matte höra utifrån "Ta fram filten! Nu kommer hunden IN!!" Matte tog genast fram filten i chockad förvåning. Inkastad kom en Salsa och gav matte en halv hjärtattack (de är riktigt duktiga på att ge stackars mattar och hussar sådana de här små sötnosarna). Hon hade stora bölder över hela nosen. En jättestor vid vardera ögon bland annat. Matte fasade direkt att det var något livshotande, men förstod snabbt att det rörde sig om en allergisk reaktion mot myggor. Bölderna var alltså hemskt stora myggbett. Salsa brydde sig inte överhuvudtaget om myggbetten, men var glad att få komma in och mysa med matte i tältet. Hon ville bara slappa och sova. Hon var SÅÅÅ trött den lilla sötnosen. Matte, som tänkt att den lilla vovven kunde bli uttråkad i tältet hade köpt ett nytt tuggben för henne att roa sig med. Salsa blev jätteglad för benet och tugga entusiastiskt på benet.. cirka fyra gånger innan hon gav upp och lade sig tillrätta för att somna om. Matte och husse spelade kort inne i tältet till bakgrundmusiken (=spyregn som INTE ville sluta falla), innan även vi somnade.

Salsa vaknade på natten vid ca 02 för akut kissenödighet, och även en gång på tidiga morgonkvisten. Eftersom tältet inte var av allra bästa kvalité (läs: urusel kvalité) så var husse, som låg på ett underlag på ena utkanten i tältet lika blöt på morgonen som på kvällen ute i regnet. Matte. som låg i mitten på en luftmadrass, var endast blöt på huvudändan och fotändan. Salsa var inte blöt alls, och tyckte det var toppen att ha tvåfotingarna på samma nivå som hon själv var och knödde sig intill matte för att sova extra skönt på morgonkvisten på luftmadrassen med matte, istället för på sin filt.

Dag 2 vandrade vi vidare. Matte, som INTE tycker om blöta fötter, (ännu mindre nu än innan denna exkursion) ville nu bara komma fram. Eftersom vi hade den lilla tjejen med kunde vi dock inte bara trampa på för länge, utan var även denna dag tvungna att ta många pauser för att inte trötta ut den lilla sötisen. Vid 13-tiden var vi framme vid bilen igen (leden gick som en ringformation) och matte slängde omedelbart av sig sina blöta skor och sockar. Salsa visade klar ovilja att sätta sig i bilen. Kanske var hon rädd att vi inte skulle komma tillbaka till den roliga skogen igen. Men självklart ska vi göra om detta igen, dock eftersöker matte bättre väder, iaf uppehåll tills dess. Om inte det, så i alla fall ett tält som inte tar in vatten som ett såll! Överlag var detta en mycket lyckad utflykt! Bilder kommer...

En liten postnotering om Vättle"fjäll"; matte tycker inte att detta fjäll egentligen ska kunna kvalificeras som ett fjäll, utan snarare är ett mera utbrett berg av modell medel. Det är nog brist på riktiga fjäll såhär söderut i landet, så man tager tydligen vad man haver!