Salsa

Här är en bild på Salsa när hon hade sin "badring" på sig efter operationen. Visst är hon den sötaste blåbärsmunk med lakritsfyllning man kan tänka sig?!

Igår var vi hos veterinären och tog ut stygnen. Hon kröp nära golvet in i undersökningsrummet. Jag tror att hon befarade att det skulle bli jobbigt, men veterinären gav en lugnade omklappning som betryggade henne lite. Några stygn hade ramlade bort av sig själva, de andra försvann fort. Salsa lyfte upp huvudet från undersökningsbordet och viftade på svansen när det var klart, så gulligt. Hon såg så lättad ut. Kanske kände hon också på sig att vi inte ska dit igen på länge nu? Jag håller tummarna hårt för detta. Hon sprang mot utgången när vi kommit ut ifrån rummet, men idag var det dags att betala räkningen. Spännande att se slutsiffran, men det hade inte gjort något om någon annan dykit upp och sagt: "Nämen, det här vill ju jag betala!". Ingen dök upp, men visst hade det varit trevligt!

Jag är mycket nöjd med och tacksam för hur den huvudansvariga veterinären och övrig personal tagit om hand Salsa, och matte också för den delen, det bemötandet tror jag inte man får överallt. Hund & Kattkliniken (i Bista) i Örebro rekommenderas varmt.

Idag efter jobbet åkte matte och lade ett spår åt Salsa. Jag kände mig allt lite busig när jag hade klöv och blod i kylskåpet på jobbet i väntan på att arbetsdagen skulle ta slut så jag kunde ta mig iväg direkt. Cykeltur och lite pyssel med mina hemmagjorda "snitslar" av klädnypor och färgglada sugrör, blod och klöv, men bra gick det! Matte cyklade sedan till dagmatte och hämtade Salsa och mötte upp en vän/"utnyttjad gratis arbetskraft" för att sällskapa i skogen som pass opp och sällskap. Tyvärr var det lite blåsigt, så Salsa, som nu fattar helt vad detta gäller, tog endast 1 av 4 vinklar i vinkeln, de andra genade hon igenom. Hon tog sig två ganska stora utsvävningar, men eftersom det fanns vindar så var det hemskt svårt att veta om hon visste vad hon häll på med. Hon hittade dock fram till klöven och började tugga på den innan matte ens hunnit fatta att vi fått fram till slutet av spåret. Duktig flicka! Sedan så fick hon bära lite klöv. Helst ville hon tugga klöv, men jag hoppas på att kunna använda den igen, så matte snodde tillbaka den efter ett kort tag. Sedan blev hon lite uppvirad och skällde på några stackars små orienterare, som inte verkade märka av henne. Sedan var det två andra små söta orienterare som kom fram och hälsade på henne och sa att hon var så fin. Är det fel att visa en klöv för små barn? Ja ja, de verkade inte så förskräckta, och de frågade ju vad hon gjorde ute i skogen med "snitslarna". Nästa gång jag lägger spår vill jag inte ha någon vind alls.